Jag tog mig en och en halvtimmes ofrivillig sovmorgon i morse vilket resulterade i ingen frukost för mig och fem minuters promenad för stackars Svarten. Åkte och lämnade på dagis -hade jag kunnat hade jag nog lämnat i farten. Nej skämt åsido  Herre Gud så stressande! När jag kom till bensinmacken för att tanka så insåg jag hatt jag hade min reflexväst över jeansjackan, snyggt. När jag sen kom och hämtade Söt på dagis efter jobbet så visade det sig att även han hade haft sin reflex kvar vid lämningen. Det var nog bara tur att jag lyckades lämna hunden och inte tog en katt istället. 

Väl hemma igen så försökte jag gottgöra min svarte best genom en dryg timmes skogspromenad, jag tror jag lyckades. Bara jag, min hund och... BAJSET. Det är som att gå runt i en gigantiskt låda med choklad för honom. Olika praliner, rådjur, lite grävling, kanske någon älgpralin men framför allt VILDSVIN! Det är de godaste enligt honom. Skulle vara intressant att testa om det verkligen smakar olika men det måste det ju göra? Med tanke på hans reaktion på olika bajs liksom. Haha, vilket skitinlägg det blev! 

Det är verkligen fantastiskt i skogen, mörkt -visst, men ändå. När jag släckte pannlampan så var det kolsvart och stjärnhimlen som bredde ut sig över mitt huvud var helt enorm! Underbart!  Min iphone lyckades dock bara med att få med den starkast lysande stjärnan men det är nog inte illa pinkat för en iphone ändå?

Svårt att få till en snygg bild i skenet från en pannlampa och blixt...

Ser ni stjärnan?

HUR i världen lyckas man få lera på HUVUDET?

Jag älskar att kunna ha min hund lös, det känns sä mycket härligare att han får nosa och kissa och fixa på sina egna villkor. Det är dock inte alltid kommunikationen fungerar mellan oss. Idag var en sådan dag. Två chanser fick han (eller vi), jag är inte den som är den. Första gången spårade det ur pga av hästbajs! GOTT! Söts hjärna lyssnar mer på magen än på matte. Den här gången stod han egentligen bara stilla och moffade och sket fullständigt i mina rop. Okej, det kan hända den bästa. Jag hämtade honom och bråkade lite på honom sen sa jag, men ojojoj, vad hände?! Sen fortsatte vi. Och så... Springer han in på en gräsmatta. Jag kallade in men ser sen att näsan har kopplat bort matte. Japp, för det fanns ju bajs där ute någonstans!!!!! MÅSTE HITTA!!! Antagligen rådjur. Nu sa jag endel fula ord. Visst får min hund busa och behöver inte alltid lyda men säger jag att han ska komma så ska han det. Det kan ju faktiskt vara så att det kommer en bil, en häst, en annan hund eller vad som. Åh suck! Där tog chanserna slut. Myspromenaden med bus och lek med kompisarna blev istället en koppelpromenad för herrn medans kompisarna, som lyssnade, fick lattja fritt! Frihet under ansvar var inte vad vi utförde i dag.

Nu ska vi sova, nya tag i morgon.

Träning för bästa instruktören ikväll. Vi påbörjade "skänkelvikning" i fria följet. Det kommer inte förrän i klass tre men det är kul att börja med nya moment. Hunden ska kunna gå fot i sidled. Det är sån skillnad från när vi började träna för två år sedan. Nu söker han lösningen och tänker mer själv. Det är som en annan hund. Vi tränade fritt följ med distraktion i form av att vi skulle hålla ut belöningen, i vårt fall korv, långt till vänster. Hundarna skulle då fortsätta att koncentera sig på oss förare. Svårt såklart. Syftet är att få en mer uthållig hund som koncentrerar sig på uppgiften istället för belöningen. Finaste älsklingen, han klurade ut det efter bara några gånger.

Hemma blev det sen middag för söt, lite torrfoder och massor av äpple och morötter. Det är inte alltid lätt att ha en hund som är lättfödd. Efter fyra (belöning)-kycklinkorvar kan jag inte ge honom hela torrfodergivan. Som tur är älskar han grönsaker också så för honom spelar det i gen roll. Bara han får mat i magen så...

Nu har jag en trött hund i soffan, 1,5timmes träning tar på krafterna.

Vi gick en härlig timme i skogen i kolmörkret! Söt var pigg och busig. Fina älsklingen!
Och sen då? Ja då intog vi läktaren i ridhuset och kollade på fina DonO och fina Jappe när deras mattar red lektion. Kallt som tusan och hönsmamman jag drog på Söt ett täcke. Jag blev pikad för det, en labbe fryser ju inte... Men han såg rätt nöjd ut faktiskt. Sitta stilla i över en timme på en kall läktare, klart man blir kall! Jag frös ju som ett as fast att jag hade massor med kläder.

Körde lite bollbus och lydnad efter för att få lite värme i kroppen. Strax efter när vi släntrade in i stallet igen så upptäckte jag att Svarten haltade på vänster fram. Han gör så då och då. Antagligen en skada från förra vintern som går upp då han springer efter saker och tvärvänder. Suck! Han som ÄLSKAR att jaga bollar och pinnar. Funderar på om vi ska göra en hältutredning eller inte. Känns dyrt men det borde ju gå på försäkringen? Tio minuter senare var han helt hältfri igen. Sätter in Glucosamin till en början.

Nu sovs det i soffan och snarkas en del... :)

Sötgrodan med sitt fina täcke, uttråkad till döds...

Jahopp, så har vi då tävlat idag. Det är så synd att mina nerver ska generera i en tuggummihund. Ja, ni läste rätt segt som segaste tuggummit blev han, sötnosen. Allt gick i slowmotion.

Linförigheten var bara seg och jag fick ta tag i kopplet för att få med honom vid ett tillfälle. Han la sig inte ner vid läggandet under gång, jag fick låta som en tågtuta (och fick hela publiken att skratta) i inkallningen. Han tuggade som en galning när han tog apporten och tydligen så hjälpte jag honom genom att stoppa in den i munnen på honom(?) Vid hindret hoppade han fint men jag fick säga sitt när han skulle sätta sig vid sidan. MEN... Platsläggningen fick vi en tia på och tandvisningen en nia, det är alltid nått! 

Allt det här går SUPER på träningen, klockrent för att vara exakt. Så det suger lite att det ska bli så tokigt på tävling. Vi behöver mer tävlingsvana helt enkelt.

Allt som allt slutade vi på åttonde plats med ett tredjepris och 132 poäng.

Dagens protokoll.

Just nu tuggas det märgben för fulla muggar.

Ännu en förmiddag i stallet. Jag red lite lektion och det gick riktigt bra! Sötnos fick TOK-ryck inne i ridhuset och skulle busa med S:s hundar. Jag älskar i vanliga fall hans tokryck och uppmuntrar dem mer än gärna. Dock INTE när jag sitter på en fyraårig hästs rygg... Så tyvärr fick jag ryta i så att han skulle sluta. Skrutten!
Nu ligger han i mitt knä och slappar. Imorgon är det tävling och meningen var att vi skulle vila i dag men hur kul är det? Jag tror nog att han kan tagga till imorgon ändå.

Nu blir det mys med bästa kompisarna, både fyr och tvåbenta! Tänk er en etta; en amstaff, en schäfer, en boxer, en labbe och tre människor. Finns det hjärterum så finns det stjärterum! ;)

Jag hittade en film på mig och Svarten från nästan exak ett år sedan. Då kunde vi tre moment fullt ut, nu kan vi hela ettan och delar av tvåan. Av någon anledning så får jag inte upp hela klippet. 

Flytvästträning. Inte för att han behövde utan för att det är kul!