Jag älskar att kunna ha min hund lös, det känns sä mycket härligare att han får nosa och kissa och fixa på sina egna villkor. Det är dock inte alltid kommunikationen fungerar mellan oss. Idag var en sådan dag. Två chanser fick han (eller vi), jag är inte den som är den. Första gången spårade det ur pga av hästbajs! GOTT! Söts hjärna lyssnar mer på magen än på matte. Den här gången stod han egentligen bara stilla och moffade och sket fullständigt i mina rop. Okej, det kan hända den bästa. Jag hämtade honom och bråkade lite på honom sen sa jag, men ojojoj, vad hände?! Sen fortsatte vi. Och så... Springer han in på en gräsmatta. Jag kallade in men ser sen att näsan har kopplat bort matte. Japp, för det fanns ju bajs där ute någonstans!!!!! MÅSTE HITTA!!! Antagligen rådjur. Nu sa jag endel fula ord. Visst får min hund busa och behöver inte alltid lyda men säger jag att han ska komma så ska han det. Det kan ju faktiskt vara så att det kommer en bil, en häst, en annan hund eller vad som. Åh suck! Där tog chanserna slut. Myspromenaden med bus och lek med kompisarna blev istället en koppelpromenad för herrn medans kompisarna, som lyssnade, fick lattja fritt! Frihet under ansvar var inte vad vi utförde i dag.

Nu ska vi sova, nya tag i morgon.