Det ligger en hund bredvid mig i soffan, en trött sådan. Och nöjd. Vi har varit ute hos mina föräldrar idag, pappa har hjälp mig med bilen. När jag ändå var där ute så passade jag och Lucas på att ta en långpromenad. Gissa om jag blev glad när jag insåg att "min" lilla knaggliga stig genom skogen har ersatts av en grusväg som dessutom var plogad. Underbart. Vi gick och gick och gick. Behövde inte streta runt i snö eller på skare som brast. Som en dröm. Vi var nog ute i två timmar iaf det är vad jag kallar kvalitéstid med sin hund.

Igår började jag att ge Lucas Glucosamin, jag menar han är faktiskt åtta år till sommaren. Även om det inte märks ett dugg på honom i dagsläget så är det lika bra att börja att ge i förebyggande syfte. Han räknas ju inte till de stora hundraserna men han är ju iaf en mellanstor hund. Labradorer har ju tyvärr en historia av ledbesvär bakom sig men det tror jag beror mest på att ca 85% av alla labradorer är grymt överviktiga. Lucas ligger ju på normalvikt men han har levt som överviktig i sitt tidigare liv. Han hade ca 25% övervikt när jag tog honom och det vet jag inte hur mycket som kommer att påverka honom som äldre? Jag förstår dock att många labradorer blir överviktiga, det krävs en vilja av stål för att inte ge efter för deras "hundögon" när det kommer till gosaker.... Lucas får visserligen gosaker, massor med gosaker faktiskt men så har han ju en matte med nån konstig bokstavskombination också så motionen finns ju där den med. 

Gobiten!

Nåväl. Idag begav vi oss ÄNTLIGEN ut i skogen igen efter tre dagars sjukdom för min del och "vård av matte" för Lucas del. Det var en PIGG och GLAD hund som spang framför mig med svansen högt upp i vädret. Härligt att se, älskar när han är sådär. Vi forcerade stundtals oerhört jobbig terräng därute, nysnö blandat med skarsnö som inte höll och farliga hålor begravda i nysnön. Herre Gud.

Jag rannsakade mig själv där ute under promenaden och beslöt mig för att skippa mitt konditionspass idag, det fick räcka med 1,5timme i skogen. Körde bara ett pass styrka när jag kom hem. Mina armar är helt galet slut nu men skönt var det! Laddade med mitt nya goda protein efteråt. Love it!

Fick en fråga om hur mina mukler ser ut just nu. Här börjar de anas lite. 

Mitt underbara protein, det smakar jordgubbs-shake! Ställde c-vitamin-tuben brevid så att ni ska få en uppfattning om hur "liten" min hink är... 

Är så godissugen, kämpar emot för fulla muggar. Åkte till ICA för att köpa äppelmos, lågkalori såklart, till min havregrynsgröt. Och varenda människa på ICA köpte antingen godis, glass eller kakor, vissa köpte rubbet! suck. Och sen när jag stod i kön så känner jag en söt god fantastisk lukt... Det står någon bakom mig och trycker i sig godis. Så elakt! Men jag kom hem utan godis i kassen och utan äppelmos.... suck. Hjärnan är visst också förkyld.

Bara för att jag är sjuk betyder inte det att min hund är orkeslös som jag. Så vad gör man då? Jo man hämtar sin bollkastare och en boll... Men har man en supertaggad hund som ÄLSKAR bollar så kan det gå lite fel ändå. Om någon har en bollkastare ni inte använder så köper jag den gärna, min finns inte längre. Det hände en grej... Fick kasta manuellt på slutet betydligt jobbigare.

Fick till en liten film men ni får ställa er på huvudet då jag lyckades filma uppochner...

Nu är det kokta fläsket stekt!!! SJUK. Är sjukt (haha) rastlös men helt orkeslös -lyckad kombo...

Proppade i mig tre(!) hönökakar med bregott till middag bara för att det är synd om mig... Smart drag! Not! Men jag rörde inte skummtomtarna! ;)

Extremt trött och sliten tjej efter lång dag (8:15-19:30) på jobbet. Är dessutom dunderförkyld (hade jag varit man hade jag inlagd inlagd på akuten, minst!!!) och har extremt otvättat hår... (Really bad hairday.) Dessutom så har mitt såkallade sömntåg lämnat perrongen utan mig, nu ligger jag här i sängen och längtar förtvivlat efter John Blund. Klockan ringer obamhärtigt och bestämt 05:00 imorgon. Åh suck!

Men... Idag stod jag emot lussebullar (älskar) och prinsesstårta (älskar inte, men i brist på annat knark...) Det är inte lätt att vara sockerjunkie theese days. Ingen träning idag, varken för mig eller Lucas men imorgon så... Om inte fru feber slår till såklart. Yeye... Tänkte lägga upp en bild också men de blir så nedrans stora om jag laddar upp dem direkt från telefonen så jag låter bli. Närbild annars. Tjingeling!

Labrador-ryck under dagens långpromenad! Jag skrattar så jag gråter när han gör så här. Finaste labradåren!

2013 är året som trots sitt olyckstal ska bli mitt år! Tanken är att jag ska orka börja blogga om mig själv igen och inte bara om Svarten. Vi ska åter igen bli offentliga och skita i alla dåliga och dumma människor. 2012 blev verkligen ett skitår, eller skit-halvår kanske man ska säga. Men nu börjar jag om, arbetar med mig själv dagligen och mår psykiskt rätt bra oftast. Jag har börjat att träna rätt hårt och har lagt om min kost totalt. Har börjat att måla igen och ska hitta mig själv med allt vad det innebär. Jag har vissa planer som jag inte kommer att kunna gå ut offentligt med ännu men huvudsaken är att jag har planer...

2013 ska bli mitt år! Hör du det du som bestämmer?!

MITT JÄVLA ÅR!!!! PUNKT!