En timmes promenad ute i snön blev till två timmar när vi träffade på en supergullig långhårig schäfer på snart ett år. Spike som han heter bor i samma område och vi har träffats på håll innan men Svart och Spike har aldrig fått hälsa. Spike var väldigt vänlig och visade bara trevliga inviter så jag tyckte att de kunde få leka i snön en stund om Spikes husse också tyckte att det var en bra idé. Att hälsa i koppel är inte Lucas grej (jag överför antagligen massa grejer genom kopplet som jag inte märker av själv) så vi beslöt att bara släppa dem på ängarna och låta dem busa loss. Stora ytor och inte en bil eller någon annan i sikte, bästa förutsättningarna. 

Söt var en aning trött redan innan då vi pulsat runt i snön i en timmes tid och Spike hade en outtröttlig energi så han hade verkligen fullt sjå med att få igång min gubbe men busade, det gjorde dem. Spike lekte väldigt fint och försiktigt för att vara schäfer. Nu bryr sig ju inte Svart så mycket om sånt, han lägger bara av om han inte tycker att det är kul. Då kan man inte få igång honom och att han ska bli arg på den busiga, då ska det gå långt. Om han bara slipper sitt koppel så är han en exemplarisk hund att introducera nya hundar för, om den andra hunden är schysst förstås... Tyvärr så fick jag inga bilder på buset med Spike så ni får hålla till godo med min Sötnos!